Pray for Japan
Nu har det svenska kristna rockbandet Golden Resurrection gjort en liknande satsning. Låten Pray for Japan, som du kan kolla in här, är tillägnad det hårt sargade landet. När jordbävningen och tsunamin drabbade Japan kände bandets sångare Christian Liljegren att han ville göra något för landet som han har haft så mycket kontakt med genom åren. I en intervju i tidningen Dagen berättar han om hur låten kom till och vad den redan har fått betyda för många människor.
Vi ses... Göran
Vi gör väl ett försök till uppdatering
Bloggplattformen blogg.se har sedan igår flaggat för störningar i samband med uppdateringen av bloggarna som ligger på plattformen. Jag är därför mest nyfiken på om det fungerar att uppdatera över huvudtaget. Vi gör väl ett försök så får vi se.
Vi ses... Göran
Uri Geller är en bluff
Igår kväll satt jag och jobbade framför TV:n med laptopen i knät. Jag var bara tvungen att åtminstone se premiären av Femmans nya satsning Fenomen. Om inte annat så på grund av att den levande jättebluffen Uri "Jag kan böja skedar och laga klockor med hjälp av magi" Geller skulle vara någon form av expertkommentator i programmet. Jag är såpass gammal att jag var med i början av 70-talet när han sist härjade i svensk TV och böjde skedar med "tankekraft". Behöver jag skriva att Uri Geller i mina ögon är en pajas och bluffmakare? Han var lika skrattretande igår som för 40 år sedan. Att det sedan finns folk som tror på bluffen Uri Geller är en gåta i sig. När sedan programledarna gjorde allt för att piska upp stämningen genom att påstå att de trodde på den vandrande bluffens trick var måttet rågat för min del. Plastsmaken i munnen var väldans markant, måste jag säga.
Att sedan initierade experter såsom Samuel Varg Thunberg och många andra illusionister vägrar att vara med i programmet på grund av Uri Gellers medverkan ger mig bara vatten på min lilla kvarn. Det är ynkligt att en jättebluff som Uri Geller, som på fullt allvar hävdar att han fått sina "övernaturliga krafter" från en främmande planet, tillåts att härja fritt och oemotsagt i TV på bästa sändningstid, i direktsändning dessutom. Både Thunberg och alla andra i den svenska trolleri-eliten hävdar att de kan utföra samma trick som Uri Geller, inklusive skedböjande och gårdagens klockstarteri. Det är bevis som räcker för att avslöja bluffen.
För min del räckte det mer än väl att se charlatanens simpla trick med klockor igår för att jag skulle bli spysjuk. Lägg ner Fenomen och deportera Uri Geller tillbaka till den planet där han påstår sig ha fått sina "förmågor." Där passar hans apkonster bra.
Nu ska jag strax iväg till gymmet för att träna tillsammans med min PT. Sedan ska det skrivas texter på löpande band en bra bit in på natten.
Vi ses... Göran
En sak är Håkan Juholt och jag rörande oense om
Det finns många likheter mellan sossarnas nyvalde partiledare, eller "socialakrobaternas partajledare" som min pappa alltid brukade säga, Håkan Juholt och undertecknad. Vi är ungefär lika gamla, vi är lagom runda båda två och vi är båda av det manliga könet. Men en sak är Håkan Juholt och jag rörande oense om. Jag upptäckte denna skillnad alldeles nyss.
I en kort intervju med tidningen Dagen berättar Juholt att han "tror på kyrkan men inte på Gud." För mig är det precis tvärtom. Jag tror på Gud men inte på kyrkan. För att förtydliga mig så måste jag säga att när jag talar om kyrkan så menar jag inte en gudstjänstbyggnad, ett hus där man samlas för religiösa sammankomster, och inte heller ett specifikt samfund av något slag. När jag talar om kyrkan så menar jag alltså kyrkan som allmänt begrepp, hela kyrkgrejen som sådan. Hela prylen, alltså.
Grejen är att jag har blivit så bränd och besviken genom åren på det jag idag kallar för "en påhittad kyrkreligion" att jag helt har tappat tron på kyrkor och församlingar som institutioner. För att sno några ord av den kristne rockmusikern Ulf Christiansson, även känd som grundare och ledare för rockbandet Jerusalem: "Kyrkan har inte monopol på Gud." Väldans bra sagt. Hade inte kunnat säga det bättre själv.
Jag är nämligen övertygad om att kyrkor och församlingar genom sin stelbenthet och rent ut sagt klumpiga attityd har skrämt många fler bort från en levande gudsrelation snarare än det fåtal man har lyckats locka till sig. Resultatet av den "kyrkreligion" som varit rådande i alla tider är att Guds folk har låst in sig i sina fiiiiina kyrkor, sjungit lovsång med uppsträckta armar och gottat sig åt den "häääääärliga gemenskap" man har med varann, istället för att finnas tillhands för alla stackare som finns utanför kyrkväggen och som hade varit i mycket större behov av den där gemenskapen som de redan frälsta njuter av inne i sin kyrka.
Jag är också övertygad om att det inte i första hand är inne i kyrkan man finner de frälsta. Min övertygelse är att det stora flertalet av dem som kommer att återfinnas i "Den store hwide flock" är sådana som förmodligen aldrig har satt sin fot i någon kyrka. För visst kan man väl ha en levande relation med Gud utan att springa i kyrkan?
Kyrkopolitik ska vi inte ens snacka om. Det är nog det värsta som kan hända när detta hemska ord börjar göra sig gällande. Man blir mörkrädd bara man hör ordet kyrkopolitik.
Oops, var det någon som blev arg och sur nu?
Vi ses... Göran
Jobbar framför TV:n
Bevisar återigen min ständiga käpphäst; nämligen att en man har simultankapacitet. Sitter med laptopen i knät framför TV:n, där kommisarie Barnaby löser mord i Midsomer på löpande band, samtidigt som jag småpratar med frun och jobbar med texter. Allt sker samtidigt. Yes, det är bevisat. Kvinnorna har inte ensamrätt på det här med simultankapacitet. Med min insats så är det bevisat att även vi män kan göra flera saker samtidigt.
Vi ses... Göran
PS: Det har blivit alltför många inlägg av det korta slaget på sistone. Jag ska försöka råda bot på det framöver.
Fredag kväll
Dagen har bestått av gympass, månadsshopping med frun och ett besök i Linköping där Syster Yster, det vill säga min lillasyster Maria, hade fotovernissage under temat Alfahanen. Mycket intressant! Nu ska vi strax ha lite fredagsmys. De andra ska käka godis och jag, som håller sträng diet, ska käka grönsaker. Gott-gotti-gott-gott!
Vi ses... Göran
Hårdrockare som bryr sig
Du har väl inte missat Aftonbladets nya satsning på hårdrock? Nöjesbladet Hårdrock heter den och består förutom specialsajten ifråga också av webb-TV i form av programmet Big Rock Show with Ryan Roxie samt en handfull metalbloggar. Visste du förresten att de svenska hårdrockarna Bullet har en egen blogg på sajten? Bullet tillhör mina personliga favoriter och jag följer självklart deras blogg med en dåres envishet. Smålänningarnas blogg heter Bullet Back On The Road och är bland det mest humoristiska som tänkas kan i bloggosfären. Du hittar den genom att klicka här.
Hårdrock är en folkrörelse här i Sverige, en folkrörelse som ständigt växer dessutom. Själv tycker jag att det är riktigt kul att Aftonbladet gör den här satsningen. Tack vare den så kan man hela tiden inhämta dagsfärsk info om det allra senaste på metalscenen. Och det vill man, eller hur? Utan hårdrock kan människan inte leva.
Idag toppas Nöjesbladet Hårdrock av en artikel om den relativt färska supergruppen WhoCares och deras kommande singelsläpp. WhoCares är en sextett som består av inga mindre än Black Sabbaths gitarrist Tony Iommi, Deep Purple-sångaren Ian Gillan, Deep Purples forne keyboardist Jon Lord, den före detta Metallica-basisten Jason Newsted, Iron Maidens trummis Nicko McBrain och HIM-gitarristen Mikko Lindström. Låtarna som har spelats in och nu alltså släpps som en singel den 6 maj heter Out Of My Mind och Holy Water. Varenda slant från intäkterna kommer oavkortat att gå till återuppbyggandet av en musikskola i den armeniska staden Gyumri. Delar av Armenien lider fortfarande svårt av sviterna efter en fruktansvärd jordbävning i landet 1988.
Who cares? Jo, ett gäng gamla ärrade hårdrockare bryr sig i vart fall.
Vi ses... Göran
Marcus Birro har gjort det igen!
Tog en liten paus i skrivandet för att läsa ännu en modig och underbart vackert formulerad krönika av Marcus Birro. Ojojoj, vad denne Birro skriver bra. Tycker jag.
Det finns få personer som kan formulera sina tankar kring detta mysterium vi kallar att tro på Gud på ett lika smärtsamt vackert sätt som just Marcus Birro. Eller vad sägs om slutklämmen i hans senaste krönika i Expressen "Jag behöver inte ha min tro förklarad för mig".
Slutklämmen lyder: "Det är modigt att tro. Det är att våga låta sig bli rörd av en hand man inte ser kroppen på."
Bilden är "stulen" från Marcus Birros hemsida.
Vi ses... Göran
Tillhör jag en utdöende art?
Himlen är järngrå utanför mitt fönster, men snön är på väg att smälta. Vinterns terror verkar äntligen vara bruten. Våren är på G. HURRA! Idag ska jag jobba likt en galärslav vid min dator. Ett större jobb åt ett av Sveriges absolut största företag i sin bransch ska färdigställas idag. Sedan väntar en fet faktura på att bli ivägskickad till kunden ifråga. MUMS-FILIBABBA!
Läste alldeles nyss en mycket märklig artikel i Dagen som gör gällande att en amerikansk studie visar att religionen är på utdöende. Detta låter mycket alarmerande om det skulle vara sant. Nu visar det sig dock att det finns förbehåll mot studien från universitetet i Arizona. Läser man artikeln så får man de facto en bild av en mycket illa underbyggd teori som andas mycket av spekulation. Det är dessutom väldigt svårt att mäta hur enskilda personer reagerar och påverkas av nätverksstrukturer i ett modernt samhälle.
Så tesen att denne bloggare, som inte sticker under stol med sin kristna tro, skulle tillhöra en utdöende art faller med andra ord på sin egen orimlighet. Dessutom rör den här rapporten bara nio enskilda länder, och Sverige är inte ett av dessa länder. Tack och lov!
Den här bilden har jag snott från Knutby-pastorn Peter Gembäcks blogg.
Vi ses... Göran
Utan hårdrock kan människan inte leva
I morgon smäller det. Aftonbladet inleder Sveriges största satsning på hårdrock. Webb-TV och en ny specialsajt är de två hörnstenarna i det nya och hårda bygget som alltså drar igång i morgon. Med hjälp av lite god och vacker hårdrock blir människan genast lite gladare. Eller hur?
Vi ses... Göran
Adjöss, Solsidan!
Tyvärr ser det ut som om Solsidan går samma öde till mötes som en annan milstolpe inom TV-humorns vansinniga värld - Fawlty Towers. Den sagolikt roliga serien gick också enbart i två säsonger innan den lades ner.
Adjöss, Solsidan. Jag saknar dig redan.
Vi ses... Göran
Söndagens nyhetsrond
Vaknat till en underbart vacker vårvinterdag. Har precis tömt dagens första kopp med gott och mörkrostat kaffe. Avantasias platta Angel of Babylon strömmar ut ur PC:ns högtalare. Idag ska jag göra underverk med hjälp av denna dators tangenter. Ska nämligen göra ett ryck och försöka skriva klart en större beställning av texter som har landat i företaget. Det blir gutt det.
Morgonens nyhetsrond på nätet har resulterat i ett antal mer eller mindre skarpsynta betraktelser som jag tänkte dela med mig av. Håll i er så kör vi.
1) Så har det då börjat till slut, NATO:s anfall mot Moammar Khadaffi i syfte att driva honom bort från den tron som diktatorn har suttit orubbad på sedan 1969. Som jag skrev igår så är det med blandade känslor en sann pacifist som yours truly ser på när detta händer. Dock verkar det inte som om något annat än militärt våld biter på en sådan som Khadaffi. Stackars alla människor i Libyen som helt oskyldigt drabbas av detta krig. De har ju inte bett om att få bli bombade. Men leder detta krig till att Khadaffi tvingas bort och något bättre kommer istället så må det vara hänt.
2) Sossarnas blivande partisekreterare verkar ha tagit intryck av Livets Ords grundskola och gymnasium. Carin Jämtin vill nämligen införa skoluniform i svenska skolor. Hehehe, det var ju otippat att en sosse skulle komma med ett så tvångsliknande förslag.
3) Den flummiga, marihuanadoftande musikalen Hair förvandlas till färgsprakande rockfest när den sätts upp på Stockholms Stadsteater. Let the sunshine in, säger jag bara.
4) Missade du supermånen inatt? Här kan du kolla in hur den såg ut på olika platser världen runt. Jag har inte hakat på hypen att det är månens fel att jordbävningar, tsunamis och allehanda krig hemsöker vår jord, men tycker ändå att nattens fullmåne var bland det häftigaste jag har sett.
5) Till sist vill jag bara rekommendera mina bloggläsare att surfa in på min metalpastorskollega Christian Kastös blogg och läsa ett fullkomligt briljant inlägg i debatten om Israel. En stunds god läsning garanteras.
Vi ses... Göran
Bara...
... en snabb uppdatering idag. Hinner inte med någon längre förkunnelse på grund av jobb och födelsedagsfirande i familjen. Näst äldste sonen Simon fyller 26 idag. Därför blir det bara dessa fattiga rader denna dag.
Vi ses... Göran
Pacifistens klagan
Det är tufft att vara pacifist i dessa tider. Grejen är att jag rent grundläggande alltid har hyllat den klassiska icke-våldsprincipen, en princip som jag även tycker mig finna i Bibeln. Jesus säger ju bland annat att man ska "vända andra kinden till" och att "den som tar till svärd ska med svärd förgås." Det är dessa bibelversar som ligger till grund för min pacifistiska övertygelse.
Men det är som sagt inte helt lätt att stå för de åsikterna när man ser hur en sådan bindgalen diktator som Moammar Khadaffi behandlar sitt eget folk. Det ligger faktiskt nära till hands att applådera FN:s beslut inatt om att införa en flygförbudszon i luftrummet över Libyen. Beslutet innebär också att världssamfundet kan tillgripa militärt våld för att stoppa galningens folkmord. För även om jag personligen har oerhört svårt att tro på det här med militarism så kan jag på något sätt se värdet i nattens FN-beslut. Jag som alltid har sagt: "Somliga gav Gud hjärnor. Andra gav Han streck och stjärnor."
Förhoppningsvis kan FN:s beslut om att bomba Khadaffi vara enda sättet att sätta stopp för hans skräckvälde, en gång för alla. Jag skriver så, även om jag i hjärtat fortfarande anser att militärt våld är fel väg att gå. Låter jag förvirrad i mitt resonemang? Det stämmer, jag är förvirrad.
Och i natt vandrar den så kallade supermånen fram över himlavalvet. Kan det vara månens fel alltihop? Är det den som har ställt till med allt elände de senaste dagarna, månntro?
Vi ses... Göran
De väljer att stanna i Japan
Utvecklingen i Japan blir bara värre och värre och liknar i nuläget en fruktansvärd mardröm som det är omöjligt att fly ifrån. Jag, liksom alla andra, känner både sorg och vanmakt inför den fruktansvärda katastrofen i Japan. Men mitt i all denna hemska tragedi så finns det ändå små strimmor av ljus och hopp som bryter av mot det annars så nattsvarta mörkret.
Här kan du nämligen läsa om några svenska missionärer i Japan som vägrar att följa regeringen Reinfeldts pinfärska uppmaning till alla svenskar i det katastrofdrabbade området att packa sina väskor och flyga hem till Sverige. Just nu arbetar nämligen regeringen med konkreta planer på att evakuera alla svenskar från Japan.
Men missionärerna ifråga, det handlar om de två familjerna Edefors och Kullberg, vägrar stenhårt att följa Reinfeldts uppmaning. De stannar i Japan. Varför? Jo, "Det är väl här en missionär ska vara, tänker jag. Jag åker till himlen i vilket fall som helst, men tänk så många japaner som ännu inte fått höra om Jesus. Hellre himlen än Sverige, känner jag i nuläget. Tänk att få möta Jesus, det blir fint." Det är missionären Kent Edefors som säger detta i en intervju med tidningen Dagen.
Det är vad jag kallar fighting spirit och en hundraprocentig helöverlåtelse ända in i kaklet åt uppdraget att berätta om De Goda Nyheterna för alla som ännu inte har fått höra dem.
Vi ses... Göran
Kyrkans imam
Svenska Kyrkan verkar göra allt de kan för att på alla sätt fjärma sig från den klassiska kristendom som kyrkan i alla tider har stått för. Nu snackar vi inte enbart om beslutet att viga bögar, vilket enbart i sig själv kan få varje vän av ordning att höja på ögonbrynen. Det har inte heller att göra med den inomkyrkliga strid om kvinnopräster som har rasat i årtionden i Svenska Kyrkan. Det är svårt nog att se hur kyrkans mörkermän tillåts att montera ner den tro och den bekännelse som sedan reformationen, och långt innan dess, har varit ett signum för den kyrka som jag fortfarande tillhör och fortfarande älskar. Svenska Kyrkan är för mig fortfarande den kyrka där jag första gången förstod att det finns en Gud som älskar alla människor och som har en plan med varje människas liv.
Därför är det med förvåning och djupaste indignation som jag konstaterar att denna kyrka, i vart fall dess ledning, har tagit ytterligare ett kliv bort från "den rena lutherska läran" i och med att man i sann synkretistisk anda har anställt en muslimsk imam att tjänstgöra inom kyrkans hägn. Jag kan för mitt liv inte förstå logiken i detta. Vad blir nästa steg? Ska man anställa en shaman? Varför inte skriva kontrakt med en trolldoktor från Kenya också? Varför inte anställa en satanistpräst också när man ändå är i farten med religionsblandande initiativ? Med en lama från Himalaya och en brahmin från Indien så har man snart täckt in alla religioner på den här planeten. Vilken soppa!
Nej, jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag drömmer om att Svenska Kyrkan åter ska bli den kyrka man en gång var - ett ljus i mörkret och ett salt mot förruttnelsen. Det är först när man vågar vara den där staden på berget som alla kan se som man har återvunnit det som snart helt och fullt har gått förlorat.
När ska kyrkan vakna? Ibland funderar jag i djupaste förtvivlan på att konvertera och bli katolik istället. Katolska kyrkan framstår nämligen i en jämförelse som betydligt radikalare och mer renlärig än vad Svenska Kyrkan är och vill vara. Jag har synnerligen svårt att tänka mig att biskop Anders Arborelius skulle tillåta en imam att tjänstgöra inom Katolska kyrkan. Vad påven skulle säga om en sådan tokig idé kan man bara föreställa sig.
Men jag älskar ju min kyrka, så det där med att konvertera är otänkbart.
Vi ses... Göran
Ingen träningsvärk idag
Körde ett stenhårt pass på gymmet igår kväll med min PT Annelie. Cattle bells och spinning i rikliga mängder. I vanliga fall brukar jag ha en fruktansvärd träningsvärk efter en sådan killer session, men idag har jag alltså för ovanlighetens skull inga problem på det planet. Kan det ha att göra med att jag stretchade ordentligt efter träningspasset igår? Måste vara mer noggrann med stretchingen i fortsättningen i så fall.
Ska avsluta ett jobb och påbörja ett nytt sådant idag. Blir nog en längre walk i skogen med familjens kolsvarta schäfertik Nolva också. Ikväll väntar cellgruppen på mig. "Äntligen tisdag", som vi brukar säga. Det blir med andra ord en fullmatad dag. YIPPIE-KAY-YEAH!
Men innan dess tycker jag att vi tar och fyrar av en tvättäkta skitlista. Det var ett tag sedan vi körde på en sådan här på bloggen. Så här kommer tisdagens skitlista. Som vanligt har den ingen inbördes rangordning. Alla punkter är lika skitnödiga i mina ögon.
1) Norska prinsessan Märtha-Louise tycker att man ska sända änglar till Japan för att "sprida sitt ljus, sin frekvens och sin ton så att Moder jord kan komma i balans så fort som möjligt." Jag tycker att Norges New Age-häxa nummer 1 för det första borde lära sig att hålla sin stora käft stängd och för det andra borde placeras i en tvångslusekofta och därefter låsas in någonstans. Givetvis ska man kasta nyckeln så långt bort som möjligt. Detta är för mig bara ännu ett bevis på att monarkin och dess företrädare, oavsett vilket land vi än snackar om, är det dummaste påfund som någonsin har funnits.
2) Per Gräslig har gjort det igen. Snott en låt och kallat den sin, alltså. Norska (Bara norrbaggar på skitlistan idag?) bandet Hollywood Vampires anklagar nu bäbispopens okrönte konung för att ha stulit refrängen till popdängan She´s Got Nothing On från dem. Åtal är nu att vänta. I övrigt verkar Roxettes nya platta Charm School sälja ganska bra. Det var ju trist!
3) Idiot... Eh, förlåt, Idol 2011 menar jag. Okey, det där värdelösa programmet på TV4 där "menlösa får visas upp vartenda år" får klara sig utan domaren Andreas Carlsson som nu meddelar att han hoppar av jobbet. Känns inte som om jag kunde bry mig mindre.
Vi ses... Göran
Stackars alla människor i Japan
Det verkar som om katastrofen i Japan helt saknar gränser och proportioner. Läget förvärras tydligen hela tiden. Som alltid när fruktansvärda katastrofer inträffar så kan jag inte låta bli att engagera mig i det som händer. Därför får ni kanske stå ut med att jag på olika sätt kommer att beröra den japanska katastrofen framöver. Vad hjärtat är fullt av skrivs på bloggen, för att travestera Jesus.
Håll med om att vi lever i en mycket märklig tid. De fruktansvärda jordbävningarna som tycks ha kraft att ödelägga stora städer och hela nationer duggar allt tätare, Japan och Haiti är ju bara två exempel på detta i närtid. Revolten i Arabvärlden visar på en annan kraft som har kapacitet att välta ett land över ända. Och mitt i allt detta har vi Wall Street och alla andra börser och aktiemarknader som antingen tar glädjeskutt när det går bra för världens stora företag eller som störtdyker, som Tokyobörsen tycks ha gjort idag, när det går mindre bra eller om en jordbävning med åtföljande tsunami och härdsmälta bokstavligt talat sliter landet i stycken.
"Det är en märklig tid vi lever i. Man åker jojo mellan skratt och gråt." Okey, det senaste var ett stulet citat av Gösta Linderholm från hans sång Rulla In En Boll Och Låt Den Rulla. men just nu är det faktiskt mer gråt än skratt, i vart fall när jag tänker på Soluppgångens Land. Stackars alla människor och djur i Japan! Gode Gud, jag ber för Japan.
Vi ses... Göran
Snabbisch
Det får - i vart fall tills vidare - bli ett snabbt inlägg på bloggen idag. Hinner inte med några längre utläggningar på grund av en himla massa jobb som måste ha prio. Auf Wienerschnitzel så länge.
Vi ses... Göran
Jordbävning och tsunami i Japan
Precis som hundratusentals, kanske miljontals, andra bloggare i Sverige och runt om i världen så känner jag ett stort behov idag av att beskriva mina känslor inför den fruktansvärda katastrof som har drabbat Japan.
Först och främst vill jag säga att jag ber till Gud för alla familjer som på olika sätt har drabbats av jordbävningen och den efterföljande tsunamin som bokstavligt talat har krossat landet och människorna som bor där. Det finns egentligen inga ord som på ett korrekt sätt kan förklara det hemska som händer i Japan just nu. Just nu berättas det på Nyheterna i TV4 att ett kärnkraftverk har exploderat som ett resultat av jordbävningen.
Stackars alla människor i Japan! Minst 1200 människor har dödats. Alla talar om ett efterskalv som kommer att vara ännu värre än det som skakade landet igår. Usch, så hemskt!
Vi ses... Göran
Rock for Gods sake!
Det är alltid kul att upptäcka nya bekantskaper. Safemode är ett sådant lysande exempel. Bandet kommer från Uppsala och spelar brutal hardcore med kristna texter. Ibland kan man få känslan av att kristen rockmusik är en utdöende företeelse, speciellt med tanke på att antalet band som lirar kristen rockmusik bara tycks bli färre.
Därför är det kul att band som Safemode kliver fram och tar för sig på ett radikalt sätt. För två år sedan vann bandet Rockkarusellen, som är en av Sveriges största talangtävlingar. Konkurrensen bestod av drygt 600 andra band. Nu har Safemode släppt sin debutplatta, betitlad For A Better Tomorrow, och i månadsskiftet april/maj sticker man iväg på en flera månader lång turné i Sydamerika.
Det som är extra glädjande med just Safemode är att bandets medlemmar i första hand ser sig själva som metalmissionärer. Man talar om bandet som en kallelse och använder termer som "tjäna Gud med musiken". Det väcker hopp i hjärtat hos en kristen hårdrockare.
Den kristna rockmusiken verkar ha en framtid trots allt.
Vi ses... Göran
När ska någon komma ut som hetero?
Ett av de allra fulaste ord jag vet är det dåligt ihopsnickrade ordet "homofob". I grund och botten är det ordets ändelse jag stör mig på. Så fort man ska sätta en avog stämpel på någon så kommer det där "fob" fram. Homofob, islamofob och så vidare. Fob kommer av ordet fobi som betyder skräck, vilket i sin förlängning betyder att om man kopplar ihop fobi med ett annat ord så betyder det att vederbörande som fått denna stämpel av omgivningen anses vara rädd, hysa skräck, för den aktuella företeelsen. Homofobi betyder bögskräck, islamofobi har sålunde betydelsen skräck inför anhängare av religionen islam, agorafobi betyder torgskräck, klaustrofobi betyder cellskräck och så vidare.
Störtlöjligt, för att citera björnen Baloo i Djungelboken, tycker jag det är att sätta dylika stämplar i pannan på andra. Varför måste vi sätta etiketter på varann?
Det har snackats vitt och brett om en utbredd homofobi, detta hiskeligt missvisande ord, inom sportens värld. Man har hört och läst om idrottare med en sexuell dragning till det egna könet som har upplevt sig förföljda på grund av detta och som därför har dolt sin sexuella läggning i åratal. Medan samhället i övrigt slår knut på sig själv i sin iver att tolerera bögar och flator så har idrottens sfär inte varit lika öppen och tolerant.
Därför blev det headlines igår när bollsparkaren Anton Hysén, som för övrigt är son till legendaren Glenn Hysén, "kom ut", som det heter på mediaspråk, som homosexuell. Denna nyhet var så het att den till och med avhandlades i Lennart Ekdahls debattprogram i TV4. Där satt folk och lyfte Hysén junior till skyarna på grund av att han inte kan hålla tyst om sin förkärlek till att ha sex med män längre. För att uttrycka sig diplomatiskt så blev det ett jätteståhej i media och i bloggosfären igår kring denna i grund och botten betydelselösa sak. En idrottare är gay. So what?
Ska man vara riktigt ärlig så hade det i detta sammanhang varit en större nyhet om någon idrottare, politiker eller annan kändis hade "kommit ut" och berättat att han eller hon var hetero. Jag menar, bögar hittar vi i var och varannan buske numera. Alla är tydligen gay på ett eller annat sätt, så det är inte längre någon nyhet. Det borde därför ha ett betydligt högre nyhetsvärde om en kändis klev fram och berättade att vederbörande är hetero. Håll med om att det är en knäpp tanke - men sann.
Vi ses... Göran
En god samarit
Det paradoxala var att bara några kvarter från detta fasansfulla ghetto låg Hollywood Boulevard med sin glittrande lyx. Den stjärnspäckade Oscarsgalan som hölls härom veckan gick av stapeln i Kodak Theatre i hjärtat av Hollywood. Jag satt uppe och kikade på årets Oscarsjippo och kunde inte låta bli att tänka på att bara ett stenkast från denna glans och glamour som vi såg i TV-rutan så ligger utslagna människor på gatan och dör. Det är den hemska sanningen. Ibland är världen svart-vit.
När jag läser om de stackare här hemma i Sverige som blir utförsäkrade eller som hamnar i det som på arbetsmarknadspolitiskt språk kallas för Fas 3 så blir jag lika beklämd som jag var under de där tio dagarna i södra California. När jag nås av rapporterna om människor som hamnar i kläm och bokstavligt talat ställs på bar backe på grund av att vårt socialförsäkringssystem håller på att skrotas, då blir jag både arg och ledsen. Mest arg blir jag när fega politiker inte vågar ta sitt ansvar gentemot dessa som fallit offer för en politik som inte fungerar, när fega uslingar höjer sina egna politikerlöner och samtidigt hävdar att det saknas pengar för att kunna hjälpa de som ligger slagna på asfalten.
Men samtidigt blir jag så innerligt glad när det kliver fram människor som vågar gå mot strömmen och som inte är rädda för att bli smutsiga under naglarna. Jag talar om människor som likt en god samarit gör allt för att hjälpa de utsatta och utslagna. För mig framstår dessa goda samariter som verkliga vardagshjältar som borde lyftas fram mer än vad de gör.
Det är till alla er som i det tysta kämpar på för att göra en skillnad i människors liv som jag dedicerar dagens blogginlägg. Hatten av för er allihop, vare sig ni är aktiva i en lokal kyrkas sociala arbete eller om ni utför er insats som goda samariter någon annanstans.
Vi ses... Göran
Se upp för "supermånen"
Mångalen är ett exempel. Alla rysliga varulvsfilmer är andra exempel. På vad då? Jo, filmer som har inspirerats av människans minst sagt konstiga förhållande till månen. Vår närmaste granne därute i rymden har alltid fascinerat och samtidigt skrämt oss människor. Nu snackas det järnet på nätet om en "supermåne" som ska orsaka tsunamis, död och helknäppa människor runt om på jorden den 19 mars. Alla dessa undergångsprofetior bygger på det enkla faktum att jorden och månen bara befinner sig ynka 356 577 kilometer från varann detta "kritiska" dygn. Så nära varann har jorden och månen inte varit på 19 år. Så om mjölken surnar i kylskåpet eller du drabbas av en besvärlig liktorn den 19 denna månad så vet du varför. Skyll skiten på månen! Det är månens fel alltihop!
Om jag tror på konspirationsteorierna om "supermånens" hemliga krafter? Hehehe, det framgår väl med all önskvärd tydlighet att jag inte gör det. Enbart på grund av allt detta snack om "supermånen" och dess olycksbådande ankomst så ska jag lyssna på Bark at the moon med Ozzy Osbounre innan jag lägger mig och sover. Det blir min lilla men tydliga protest.
Hoppsan, där var det visst någon som satte i halsen av förskräckelse. Hehehe!
Vi ses... Göran
Hastig uppdatering
Det här är ännu en sådan där dag när jag inte hinner med några längre haranger på bloggen. Jag tittar alltså bara in för att, likt Anna Anka i filmen Dum och dummare, säga "Hej allihop" och "hejdå". Måste nämligen ägna dagen åt att jobba undan så mycket som möjligt av den jobbhög som fortfarande liknar Kebnekajse. Vi får ta ett rendez-vous i morrn igen.
Vi ses... Göran
Med tvång vinner man ingenting
Det är inte vem som helst som nu meddelar att han vill slippa att mot sin egen övertygelse tvingas att göra något han inte tror på. Prästen ifråga heter Håkan Sunnliden och är en av de mer framträdande och färgstarka prelaterna inom Svenska kyrkan, verksam i Värnamo. Sunnliden har aldrig stuckit under stol med vad han tror på och vad han tycker i olika frågor. Så detta beslut kommer inte som en överraskning för någon i hans församling, inte heller för Svenska kyrkans Kammarkollegium som meddelar att Håkan Sunnliden blir den fjärde prästen som avsäger sig sin vigselrätt. Vad konstigt, då! Med tvång vinner man ingenting.
I en intervju med Sveriges Radio Jönköping säger Håkan Sunnliden att kyrkan i och med beslutet att viga homosexuella har "lämnat det som är kristet".
Bra sagt, Håkan! Du har mitt fulla stöd i ditt beslut.
Vi ses... Göran
Felodifestivalen
Det finns nog ingenting som engagerar det svenska folket så mycket som Melodifestivalen. Möjligen tror jag att "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul" på julafton smäller ett snäpp högre, men annars finns det nog inget annat TV-program som är så omhuldat och poppis som Schlagereländet. Om inte annat så bevisas detta påstående av de skyhöga tittarsiffror som Christer Björkmans skötebarn alltid har.
Samtidigt finns det inget annat som intresserar mig mindre än denna hemsökelse av popdängor som allihop låter likadant och alla dessa klonade "artister" som framför bidragen. Allting ser likadant ut och låter dessutom likadant. Jag tittar av hävd inte på skiten. Skulle jag till äventyrs kasta bort några timmar av mitt korta jordeliv på denna soppa så vore det om Björkman hade haft modet att släppa fram ett band i stil med de finska schlagervinnarna Lordi. Det skulle alltså krävas något totalt annorlunda, något bidrag som vågade bryta av mot all klonad smörja för att jag ens skulle överväga att slå på TV:n för att titta. Igår tittade jag i ren protest på Ben Affleck-rullen Sum Of All Fears, som gick på en för SVT konkurrerande kanal, istället.
Nä, Felodifestivalen kan lika gärna fara och flyga för min del. Nu verkar det, i vart fall med tanke på alla krigsrubriker på nätet, som om systemet med telefonröster inte funkade som det skulle igår kväll. Ännu ett bevis för att Schlagerfjolleriet lika gärna kan läggas ner. Ska vi alltså dra slutsatsen att fel låt vann i gårdagens program?
Vi ses... Göran
Utanför mitt fönster...
... ser jag solen lysa och vintern tyna bort millimeter efter millimeter. Det är en märklig känsla att kung Bore så sakteliga tvingas släppa sitt grepp efter månader av terror med snö och arktisk kyla. Nu kan man snart börja tro på en sommar igen. "Summarn kummar med sol", som man sjunger i en populär visa från Gotland.
Apropå sommar, sol och fint väder så har regeringen tydligen tagit i med hårdhandskarna mot vädernissarna på SMHI här i stan.
Apropå sommar, sol och fint väder så har regeringen tydligen tagit i med hårdhandskarna mot vädernissarna på SMHI här i stan.
Miljöminister Andreas Carlgren (C) kräver bättre träffsäkerhet av SMHI och anlände därför häromdagen till stan för att ta väderspanarna i örat. Minst 85 procent av prognoserna under ett år ska vara korrekta, har staten slagit fast. Varför då? Ja, det kan man ta sig en funderare över. Om jag har förstått det hela rätt så handlar det inte enligt Carlgren enbart om att folk vill kunna pricka in sol och värme under badsemestern eller gnistrande iskall pudersnö i skidbacken under vistelsen i Åre på sportlovet, utan mer om att det är livsviktigt med rätt väderprognoser för krishantering och infrastruktur. Rädslan för mer trafikkaos med inställda tåg och försenade flygavgångar under vintern är nog en tillräcklig sporre för att Carlgren ska höja tonläget i väderdebatten. Det är inte lätt för en stackars miljöminister att vara alla till lags. Någon måste få skiten för det hemska vädret och denne någon får i det här fallet bli SMHI. Så enkelt är det.
Utanför fönstret ser prognosen i vart fall god ut för resten av dagen. Jag ska nog ta mig en rejäl runda i skogen med hunden innan jag slår sista spiken i en beställning av texter som sedan ska mejlas iväg till en väntande kund.
Vi ses... Göran
I morgon har vi varit gifta i 28 år...
... men eftersom Yvonne ska jobba järnet inom hemtjänsten hela helgen så tänker vi fira i förväg redan i kväll. Därför blir det bara en kortare lägesrapport på bloggen idag. Återkommer i morrn.
Vi ses... Göran
Lite smått och gott
Dagens blogginlägg har låtit vänta på sig. Har inte haft tid förrän nu att samla tankarna inför ännu en uppdatering av bloggen. Min torsdag har bestått av jobb, jobb och jobb. Har även hunnit med ett stenhårt träningspass på gymmet med min PT Annelie Westerberg. Numera förstår jag hur viktigt det är att träna och äta rätt för att jag ska orka med att hålla det minst sagt höga arbetstempo som jag gör. Ska jag kunna fortsätta att slita i samma höga tempo under många år till så måste jag vårda min kropp. Det här gamla gubbskrället har gått från att vara soffpotatis till träningsnarkoman.
Dagens nyhetsrond på nätet har gett inspiration till följande redogörelse:
1) "Pastor" Frank Phelps och hans galna medlemmar i Westboro Baptist Church tillåts att fortsätta håna bögar vid militära begravningar. Det har högsta domstolen i USA beslutat. Mitt förslag är att vi ställer upp ett gäng Marshallstärkare, ett gigantiskt trumset och en basrigg som heter duga och så kör vi på med Black Sabbathlåtar på högsta volym utanför deras tok-kyrka. Phelps och hans djävulspack har tidigare försökt förstöra Ronnie James Dios begravning och har gjort så att jag skäms över att kalla mig kristen. Jag tycker att vi bränner deras "kyrka".
2) Apropå gårdagens inlägg om att kungen vill ha mer pengar så kan jag rekommendera denna artikel. Läs och garva!
3) Wikileaks-grundaren Julian Assange har som väntat överklagat beslutet att överlämnas till Sverige. Överklagan lämnades in av hans advokater på torsdagen. Heja, Julian Assange! Länge leve Wikileaks!
Vi ses... Göran
Tillfälligt avbrott, eller?
Bloggplattformen blogg.se verkar ha drabbats av tillfällig härdsmälta idag. Ett felmeddelande har förkunnat att någon form av eltrubbel har stängt ner driften av servrarna och omöjliggjort varje försök till uppdatering av de hundratusentals bloggar som är kopplade till blogg.se. Nu verkar det vara läge lugnt i vart fall, så vi gör väl ett försök till uppdatering av bloggen och hoppas att det ska funka. Håll tummarna så kör vi.
Dagen har inte bara inneburit en massa jobb för yours truly, den har även bjudit på överraskningar av stora mått. Först och främst har Hans Majonnäs Honungen ansökt om ÄNNU mera pengar hos Finansdepartementet. En av orsakerna till att Sveriges mest (ö)kända socialfall vill ha ännu mer i bidrag av oss skattebetalare som betalar Löjliga Familjens lyxliv är att "prins" Daniel tydligen måste gå i skola för att lära sig hur och vad en kunglighet gör när han eller hon klipper invigningsband, går på fester, super skallen i bitar, håller tal och sitter på hedersläktare vid olika konserter och idrottsevenemang. Inte visste jag att man måste utbilda sig till dagdrönare? Och om nu Danne måste gå i "prinsskola" så får han väl ansöka om studielån hos CSN som alla andra vuxenstuderande. Det behövs väl inga 5.5 mille för att lära dotterns nye hulde make att parasitera på oss vanliga skattebetalare? Nu är det dags att gå med i Republikanska föreningen, gott folk!
Så här ser man ut när man inte har arbetat en dag i sitt liv.
En annan och betydligt mer chockerande nyhet är att The Big 4 kommer till Sverige i sommar, trots allt. Det blev som bekant inget framträdande med de fyra stora banden inom thrash metal under Sonisphere i Stockholm. Men idag meddelades det att Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax drabbar Ullevi i Göteborg med full kraft den 3 juli. Den stora chocken blev inte mindre av att jag redan har köpt plåtar till mig och mina två yngsta grabbar till Iron Maidens spelning på samma arena bara två dagar tidigare. Tragedin fulländas av att vi inte kan knata på båda konserterna. Och mina grabbar vill inte byta ut Maidenplåtarna mot plåtar till The Big 4. För att citera mig själv i en status på Facebook som jag publicerade tidigare idag: "XXX&&%%!!!!??? HOLY XXXX!!!!!!!! THIS CAN´T BE TRUE!!! COME ON NOW!!! DON´T GIVE ME THIS XXXX!!!! IRON MAIDEN JULY 1 AND THE BIG 4 OF THRASH METAL JULY 3. ON THE VERY SAME VENUE. ULLEVI STADIUM IN GOTHENBURG. CAN´T DO BOTH OF THEM!!! THERE´S NO JUSTICE IN THIS CRUEL WORLD!!! I´M GOING BANANAS NOW!!! WHYYYYYYYYYYYYYYYY?????????????????????"
Och så här ser man ut om man tillhör hårt rockande The Big 4 of thrash metal.
Nåja, Sweden Rock och Maiden samma sommar är inte fy skam det heller. För övrigt ser sommaren ut att bli minst lika heavy som förra året. Hoppas på mindre regn i vart fall.
Vi ses... Göran
Tankar vid 50
Snor rubriken från en gammal platta med den forne proggaren Björn Afzelius. Har suttit och jobbat med texter till trogna kunder som vi har i företaget och upptäckte plötsligt att klockan har sprungit in på småtimmarna. Dags att göra kväll för mig, alltså. Men innan dess vill jag bara dela med mig av några små tankar från en kille som blir 50 i höst. Undertecknad, alltså.
- Jag inser att jag är lyckligt lottad som har jobb ända upp till öronen. Tänk att jag slipper gå arbetslös!
- Jag är och förblir en rastlös själ som alltid är på väg någonstans. Det är tydligen jag i ett nötskal.
- Jag har med åren blivit bättre på att sortera och prioritera viktiga ting i mitt liv.
- Jag måste dock bli lite bättre på att ta ledigt ibland. Även om jobbhögarna är gigantiska.
- Min fru, våra barn och deras familjer samt vår hund Nolva betyder så otroligt mycket för mig.
- Jag vill få tid att skriva den där romanen som jag redan har skrivit i mina tankar under flera år.
- Los Angeles Dream Center är jordklotets häftigaste kyrka. Dit vill jag återvända. ASAP.
Nu ska jag zzzzzzova.
Vi ses... Göran
Om Olof Palme och vårt behov av starka ledare
Tog del av en intervju med bloggpionjären Alex Schulman i SVT:s Aktuellt igår kväll, apropå det faktum att ett stort antal så kallade "stjärnbloggare" är tonåriga småtjejer som bloggar om mode och lockar till sig miljontals läsare varje vecka. Trots att varken Kissie eller Blondinbella eller vad de nu kallar sig fixar att skriva grammatiskt korrekt svenska och därmed - i vart fall i mina ögon - framstår som dumma och obildade så lyckas de alltså med konststycket att locka annonsörer och bloggläsare i massor till sina bloggar. Fullständigt ofattbart, om du frågar mig. Bara det faktum att bloggtjejerna tjänar hinkvis med pengar på sina bloggar är tillräckligt för att åtminstone undertecknad skulle vilja spy. Hur kan annonsörer och bloggläsare gå på denna bluff? Kolla bloggarna, for Gods sake! Småtjejerna kan ju inte ens stava!
Nu kommer jag säkert att bombas av arga kommentarer som gör gällande att jag bara är en avundsjuk gammal gubbe som inte har rätt att uttrycka mig och så vidare. Mitt svar till eventuella kritiker är kort och koncist: Det struntar jag i. Bloggtjejerna är ett absurt påhitt, en företeelse som inte duger till någonting och därmed borde avskaffas på studs.
Alex Schulman hade många goda tankar kring det fenomen vi kallar bloggosfären och gav uttryck för sina åsikter att de unga bloggtjejernas tid i stjärnglansen förhoppningsvis snart är slut. Istället hoppades han att den svenska bloggosfären snart börjar likna den amerikanska där huvudsakligen män i den gyllene medelåldern bloggar om politik och trender och därigenom når ut till de stora massorna. I USA skulle Kissie och hennes snoriga gäng inte överleva en dag som bloggare. Det kommer att bli så här hemma i Sverige också om bara några år. Kom ihåg var du läste det först ;-)
Här har ni i vart fall en snart 50-årig man som bloggar järnet om politik, trender, musik, kristen tro och annat som är långt mer värdefullt och viktigt än modekläder och smink och sådant tjafs. Och det tänker jag fortsätta med ända in i kaklet. Till skillnad från nyss nämnda snorungar så gör jag det under eget namn också. Haaaa!
Igår högtidlighölls 25-årsminnet av mordet på Olof Palme. Som alltid vid sådana milstolpar i livet blir jag en smula reflekterande och eftertänksam. Jag inser att den nästan helgonliknande glorifieringen av den mördade statsministern som vi ser idag, 25 år senare, till stor del bygger på det faktum att Palme i sin egen person symboliserade något som vi saknar idag. En stark ledare som på ett tydligt sätt kunde visa oss var vägen leder någonstans.
För så är det. Dagens politiska ledare, oavsett vem det är och vilket parti vederbörande företräder, saknar den karisma och de ledaregenskaper som kännetecknade Olof Palme, Tage Erlander och de andra politikerna som var verksamma under rekordåren i efterkrigstidens Sverige. Det finns inte längre någon som kan kliva fram och leda landet på samma sätt som man gjorde på den tiden när det begav sig. Våra politiska ledare av idag är nämligen ett gäng korrumperade fegisar som inte vågar vara avvikande eller utmärkande på något sätt. Häri ligger en stor tragedi. Avsaknaden av ett tydligt och starkt ledarskap leder ganska snabbt till ett samhälle som blir tygellöst och därmed omöjligt att styra. Anarkin ligger och lurar i vassen.
Ett tydligt exempel på denna akuta kris som frånvaron av ett tydligt ledarskap åstadkommer är det pågående kaoset inom Palmes eget parti. Det finns ingen som kan kliva fram och säga: "Här går vägen, låt oss följa den." Därmed faller partiet fullständigt samman. Jag avslutar detta blogginlägg med att citera en sentens av Olof Palme som på ett tydligt sätt belyser mitt resonemang.
"Politik är att vilja."
Det är kanske viljan till politisk förändring som saknas för att det ska fungera idag?
Vi ses... Göran
