Metalonsdag
Hallå, alla glada! Tar ett litet avbrott i skrivandet genom att blogga lite. Det är en härlig vårdag med sol i massor därute. Äntligen är våren här men jag tvingas sitta inomhus och skriva så att fingrarna värker. Men snart kan jag återigen sitta ute i vår härliga trädgård och jobba. Känns hur nice som helst. Sitter just nu i mitt arbetsrum och skriver samtidigt som jag lyssnar till lite vacker hårdrock. Det är en metalonsdag, helt enkelt.
Såg du på Hårdrockens historia igår kväll på SVT2? Om inte så får du se till att kolla när programmet sänds i repris eller knalla in på SVTPlay och kolla. En av mina favvos var med igår. Vincent Furnier. Eller Alice Cooper som han kallar sig själv när han uppträder on stage. Det kan i mångas ögon upplevas som väldigt motsägelsefullt men herr Cooper är faktiskt en troende kristen. Många har som sagt var svårt att få det att gå ihop att en snubbe som spökar ut sig med smink och genomför konserter som mer liknar skräckfilmer samtidigt kallar sig själv för kristen. Men så är det. Alice Cooper - skräckrockens fader - lever som kristen. Här får du en intervju med honom där han berättar om sin uppväxt i en pastorsfamilj och hur han själv efter många turer fram och tillbaka själv blev en bekännande kristen och vad tron på Gud betyder för honom idag.
Nä, nu ska jag nog fortsätta att jobba.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Alice Cooper, Hårdrockens historia, SVT2, skräckrock, kristen, blogg, SVTPlay, sol, vårdag, metalonsdag, trädgård Pingat på IntressantKristdemokraterna borde byta namn
Kristdemokraterna är ett roligt parti. Här kan man verkligen snacka om ett gäng skönandar som har givit uttrycket "vindflöjel" ett ansikte. Jag läste häromveckan en mycket rolig och träffsäker krönika signerad journalisten Lars Adaktusson i tidningen Dagen där han beskriver hur KD byter åsikt titt som tätt. Ena stunden tycker man si och andra stunden tycker man så. I ett ständigt pågående desperat försök att vara alla till lags är man till och med beredd att sälja ut den ideologi som har legat till grund för partiet och som en gång gjorde KD till ett riksdagsparti. Frågan är hur länge detta "flipp-floppande" (Citat: Lars Adaktusson) som KD och dess ledargarnityr ägnar sig åt ska kunna fortgå innan riksdagens minsta parti tvingas lämna kammaren. Det kommer nämligen inte att funka i längden att byta åsikt lika ofta som vi andra byter underkläder.
Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt, politik, samhälle, debatt Pingat på Intressant
Nu pågår fajten för fullt inom Alliansen angående frågan om rätten till insemination för ensamstående kvinnor. KD har hittills sagt blankt nej till detta medan de andra regeringsmedlemmarna i den borgerliga fyrklövern har ställt sig positiva. Frågan har alltså splittrat regeringen. Det allra senaste beskedet är att M,FP och C struntar blankt i vad KD tycker och kör över partiet, något som har fått den alltid lika buttre Göran Hägglund att bli ännu surare och muttra ilsket om att "det är ett riktigt dåligt förslag." Det blir faktiskt ganska löjligt när Göran Hägglund sitter på KD:s hemsida och ylar om att alla barn har rätt till båda sina föräldrar när man vet att han fortare än en gris blinkar kommer att ändra sig och fegt nicka samtyckande till vad Reinfeldt och de andra tycker i frågan.
Det krävs inga profetiska talanger för att sia om detta. Man har gjort det så många gånger tidigare så varför inte ändra ståndpunkt även i den här frågan? Bli därför inte förvånad om Hägglund i nästa vecka berättar att hans parti är enigt med de andra regeringspartierna och att man nu tycker att det är hur naturligt som helst att även ensamstående kvinnor ska kunna bli inseminerade.
Tycker inte du också att den där vitsippan, Kristdemokraternas partisymbol, har börjat sloka mer än lovligt vemodigt på sistone? På något sätt tycker jag att en vissnande blomma hade passat bättre för ett parti som inte bara befinner sig i djup kris utan också rent opinionsmässigt är i fritt fall. Vem kan väl våga rösta på ett parti som byter åsikt minst en gång i veckan? Jag tycker faktiskt att Kristdemokraterna skulle ta sig en allvarlig funderare på om det inte är dags att byta namn. Igen. Man har ju gått från Kristen Demokratisk Samling via Kristdemokratiska Samhällspartiet till Kristdemokraterna. Det vore mer passande att man kallade sig Krisdemokraterna istället.
Vi låter Tage Erlander, salig i åminnelse, få avsluta dagens inlägg med en anekdot som inte alls har med svensk politik att göra. Enjoy!
Vi ses... Göran
First in line på Last in line
Yupp, så kan man säga att man var first in line på Last in line. Ja, den nya rockklubben i Norrköping, alltså. Klubben som tagit sitt namn efter en berömd låt med Ronnie James Dio hade officiell invigning igår kväll med celebert besök av Norges metalkung Jorn Lande med band. Ujujuj, vad bra det var! Jag vet inte hur många som var där för att fira att stan ÄNTLIGEN har ett ställe som bjussar på hårdrock i vart fall en gång i månaden, men det var fullsmockat så jag gissar att det var lapp på luckan för arrangören Skrikhult Production. Kul! Då kanske man kan våga hoppas på en fortsättning även i höst. Det behövs en rockklubb av det här slaget i Norrköping, annars riskerar vi att dränkas av smörpop och det gör ingen vettig människa glad. Long live rock n roll!
Läs även andra bloggares åsikter om hårdrock, Last in line, Ronnie James Dio, Norrköping, Jorn, Nifters, rockklubb, musik Pingat på Intressant
Ska man säga något om banden som uppträdde i går så måste jag väl tyvärr såga förband nummer ett. Blue skies bring tears var lika tråkiga att skåda som en skylt med texten "Tillfälligt avbrott." Nifters däremot var en mycket trevlig bekantskap. De lät litegrann som In Flames och öste på med en frenesi som var härlig att skåda. Publiken var med från första till sista ton. Jag hör gärna Nifters igen.
Sedan var det dags för Jorn Lande att kliva upp på scenen. Och som han levererade! Det kändes som att bli överkörd av en turboladdad ångvält när han tillsammans med sitt band - bestående av gitarristerna Tore Moren och Tor Erik Myhre, basisten Nic Angileri och monstertrummisen Willy Bendiksen - rockade loss i den ena klassikern efter den andra. Vilket makalöst tryck! Vilket ös! Allsången fortsatte en bra stund efter att den sista låten hade klingat ut. Detta var en glad kväll för en kille med ett riktigt metal heart.
Som kristen hårdrockare tycker jag också att det ska bli kul när Raubtier angör Last in line den 26 maj. Varför då? Jo, därför att Motherlode, med en viss Sonny Larsson vid sångmicken, kommer att vara ett av förbanden då. Var det någon som tvivlade på att den kristna hårdrocken lever och frodas? Jesus var ju den förste hårdrockaren med långt hår och allt ;-)
Vi ses... Göran
Jorn ikväll, då! Känns hur nice som helst!
Rockklubben Last In Line slår upp sina portar för allra första gången ikväll. Man håller till på Skandiateatern här i stan och öppnar stenhårt med en konsert med Norges mäktigaste stämma, Jorn Lande. Ska bli hur kul som helst att äntligen få se denne metalgigant live. Att detta möte även sker här på hemmaplan i Norrköping är ett extra plus i kanten. Wow, vad spännande det ska bli!
Läs även andra bloggares åsikter om Jorn Lande, Last In Line, Norrköping, rockklubb, Helle Klein, Seglora smedja, Christer Hugo, Svenska Kyrkan, Världen idag, Kyrkans Tidning, kristen tro, debatt Pingat på Intressant
Har den senaste veckan annars följt debatten om att hälften av morgondagens stiftskollekt i Stockholms stift ska gå till Seglora smedja, en tankesmedja som presenterar sig själv som "mötesplatsen för andlighet, kultur och samhälle" och som bland annat har prästen, debattören, författaren och Aftonbladets förre ledarskribent Helle Klein som en av eldsjälarna i projektet. Synar man Seglora smedja i sömmarna så ser man att det inte finns mycket som har med klassisk kristendom och Svenska Kyrkans bekännelse att göra. Det är snarare ett misch-masch av olika ideologier och andliga strömningar som kännetecknar Helle Klein och de andra som står bakom Seglora smedja. New Age, om du så vill.
Därför kan jag inte tycka att det är särskilt märkligt att det finns präster och andra personer inom Svenska Kyrkan i Stockholms stift som är direkt kritiska till att denna tankesmedja ska erhålla halva morgondagens stiftskollekt. Christer Hugo är kyrkoherde på Dalarö utanför Stockholm och han har uttalat kritik i Kyrkans Tidning mot detta. Han skriver bland annat följande tänkvärda ord: "Är det rimligt att alla Stockholms stifts församlingar via kollekten ska tvingas bidra till en verksamhet som många anser mera stjälper än hjälper kristen tro och kyrkans uppdrag?" Hugo har även uttalat sig i andra tidningar såsom Världen idag och riktat skarp kritik mot Seglora smedja. Han har bland annat sagt att han tycker att det känns jobbigt att ta upp en kollekt till detta ändamål och att han därför inte kan rekommendera sin församling att lägga pengar i kollekthåven i morgon.
Jag kan inte annat än uttala sympati för Christer Hugo och alla andra som opponerar sig mot Helle Kleins tankesmedja. För övrigt anser jag att Helle Klein har förverkat sin rätt att bära prästkragen eftersom hon mer har antagit rollen av en gudsfrånvänd politiker än en Herrens tjänare. Klein utgör en allvarlig fara för Svenska Kyrkans fortlevnad och ska därför inte verka som präst i denna kyrka.
Nä, nu kör vi på med en tung låt av och med Jorn, tycker jag. Det här är en fantastiskt vacker hyllning till Ronnie James Dio. Hoppas att han kör den ikväll.
Vi ses... Göran
Dags att skriva memoarerna?
Min fredag har varit lång och innehållsrik. Jag satt och jobbade till halv ett i natt, gick och lade mig för att sedan vakna helt utvilad strax innan 07.00. Drog iväg och lirade biljard och inomhusminigolf (puh, vilket långt ord!) med min äldste son David på förmiddagen - jag vann i båda disciplinerna - och bjöd honom sedan på lunch som plåster på såren. Har sedan vigt resten av dagen åt att uppdatera diverse företagsbloggar som jag är inhyrd för att skriva.
Jag läste Marcus Birros krönika i Expressen för en stund sedan. Måste säga att jag inte riktigt förstod honom denna gång. I vanliga fall brukar jag alltid sympatisera med Birro, hans texter betyder alltid massor för mig, men den här gången sitter jag fortfarande och kliar mig fundersamt i huvudet. Vad menar han egentligen? I sommar fyller han 40 år men det verkar faktiskt som om herr Birro redan har drabbats av en mycket allvarlig 40-årskris. Han håller nämligen på med att skriva sina memoarer. Sådant trodde jag att man satte igång med när man passerat de 60. Men inte Marcus Birro. Han är redan igång med bokslutet över sitt liv. Men inte bara det. Han uppmanar alla sina läsare att göra likadant.
Jag vet inte, men för mig känns det faktiskt en smula främmande att börja kratsa ner mitt liv på papper. Om Gud ger mig nåden att leva tills jag i vart fall har passerat 85 så lovar jag att göra det. Skriva mina memoarer, alltså. Då känns det som om jag skulla kunna ha något att bidra med eftersom jag då har ett betydligt längre perspektiv på livet.
Att vara 40 och redan på G med sina memoarer känns... en smula förmätet. I vart fall i mina ögon. Förlåt mig, Marcus. Men denna gång är du och jag inte överens. I ditt fall skulle jag ha vilat på hanen och inväntat en lämpligare tidpunkt i livet då livsvisdomen fått mogna något. Visserligen är 40 en ålder då man har hunnit lära sig ett och annat om vad det här med att leva betyder. Men det betyder inte att man är tillräckligt gammal och mogen för att skriva sina memoarer. Långt därifrån.
Men jag älskar dig ändå, Marcus! Ti amo and you know it.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Marcus Birro, Expressen, krönika, memoarer Pingat på IntressantTrött
Blir ingen lång predikan idag. Har jobbat järnet sedan i morse med att köra färdtjänst för fulla muggar. Nu sitter jag och slappar så mycket jag bara kan för att orka ta itu med en hel massa skriv som bara väntar på att bli förfärdigat.
Vi får ta igen det hela med nya tag i morgon istället. Jag skickar med en skön video av och med mannen som gjorde Knackelibang på himlens dörr i original för länge sedan. Många tror helt felaktigt att det var Guns N Roses som gjorde den första gången. FEEEEEEEEL! Det var Bob Dylan. Här gör han en soft akustisk version av sin låt.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan, Guns N Roses, Knocking on heavens door, färdtjänst Pingat på IntressantDagens Charlotte Perrelli
Så kan vi konstatera att Charlotte Perrelli har gjort det igen. Vad då? Jo, hon har gått och skaffat sig ny boyfriend och i samma stund som detta sker så kastar sig popsångerskan på telefonen och ringer upp Aftonbladet för att berätta om den stora "nyheten" varvid nyss nämnda blaska genast publicerar storyn som en kioskvältare av största kaliber toppad med jättelika krigsrubriker.
Läs även andra bloggares åsikter om Charlotte Perrelli, Lotta Engberg, Aftonbladet, skvallerpressen, debatt Pingat på Intressant
Jag kommer aldrig att förstå logiken i detta. Hur kan man ens komma på tanken att fläka ut hela sitt liv till allmän beskådning i media? Är det verkligen så pass illa ställt i huvudet hos Charlotte Perrelli att hon på fullt allvar tror att hon blir bortglömd och inte existerar som människa om hon inte syns i Aftonbladet minst en gång i kvarten? Jag kan ibland fundera på hur barnen till dessa presskåta kändisar känner sig inför detta att deras föräldrar säljer ut hela sina liv till pressen. Det allra värsta är när kändisarna ifråga glatt visar upp dessa barn på foto i skvallerpressen som genast skriver om dem. Där någonstans går gränsen för allt vad anständighet och vanligt folkvett heter.
Charlotte Perrelli är utan tvekan en av de allra värsta av sitt slag. Det verkar inte finnas några spärrar alls hos henne. Killen hon nu presenterar som sin "nya kärlek" ligger i skilsmässa från sin förra fru, en skilsmässa som alltså inte har gått igenom ännu. Detta är också något som kvällsblaskan mer än gärna skriver om. "Jag trodde aldrig jag skulle våga lita på en man igen men jag är så glad att jag vågade tro på kärleken igen. Jag är väldigt glad just nu och det känns väldigt bra", berättar sångerskan beredvilligt för Aftonbladet.
Jaha, det var ju väldans nice att få veta det, Charlotte. Intresseklubben antecknar så att pennorna glöder. Den fråga som vän av ordning ställer sig är vad du ska kunna hitta på för att få bli intervjuad i media i morgon igen. Du kanske ska göra som Lotta Engberg och posera i raffset utanför villan?
Vi ses... Göran
Risk för halka
Sedan en tid tillbaka så äger jag ingen egen bil. De tillfällen då jag är i behov av en fyrhjuling - när man ska storhandla eller åka ner till stugan på Öland eller dra iväg på någon form av tjänsteresa - så brukar jag numera hyra bil. Det blir mycket billigare på det sättet. Jag har nämligen alltid tidigare kört omkring med gamla vrak till bilar, vilket har tvingat mig till ständigt återkommande och mycket dyra reparationer. Till sist kom jag fram till att det faktiskt kostar mer än det smakar. Till yttermera visso tillbringar jag X antal timmar varje vecka bakom taxiratten så jag får ändå min beskärda del av bilkörning utan att behöva ha en skrotbil stående hemma i garaget.
Just den här veckan blir det dock inte så mycket bilkörning för min del, varken taxikör eller av privat karaktär. Anledningen är att det är sportlov och det finns därmed inget behov av skolskjuts. Som extraförare hos Tunabergs taxi har jag istället tid till annat såsom att ägna mig mer åt skrivandet. Känns bra.
Det känns också ganska bra att slippa ligga ute på vägarna när de mer påminner om nyspolade skridskoplaner än om farbara vägar. Det sista man vill när man kör skolskjutsar, färdtjänst och sjukresor är väl att hamna i diket på grund av halka. Vinterväglag kan väl vara en dröm att köra bil på under förutsättning att det är riktigt kallt ute med bra grepp i vägbanan. Det här slasket som ska föreställa vinter vill man helst undvika när det handlar om att köra bil. Jag var ute och gick med hunden tidigare i morse och insåg ganska snabbt att både jycken och undertecknad skulle ha behövt spikskor för att kunna traska säkert. Halka var ordet, sade Bull.
Men en yrkesgrupp som gör stora pengar så här års är väl bilbärgare. De borde ha fullt upp dygnet runt these days, kan jag tänka. För alla oss som ligger ute på vägarna titt som tätt är det en trygghet att veta att gubbsen som sysslar med bilbärgning finns när och om det skulle inträffa något kuckelimuck. Jag och många med mig är tacksamma att Falck och de andra bärgarna finns där ute. Du har väl en bra och heltäckande väghjälpsförsäkring? Behovet av väghjälpsförsäkringar kan inte nog poängteras när väglaget är så pass lömskt som det de facto är just nu.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om bilbärgning, Falck räddningskår, väghjälpsförsäkringar, vinterväglag, halka Pingat på IntressantBig Brother - TV i ett nötskal
Jag tillhör inte dem som tillbringar onödigt mycket tid framför TV:n. Har jag lite tid till övers mellan jobb och jobb så sitter jag hellre med näsan i en bra bok, drar några ackord på min tolvsträngade Ovation, lyssnar på Man of the world eller någon annan bra och mörkrostad rocklåt eller kör ett tungt träningspass på gymmet. En tumregel som jag har är att om jag ska sitta och glo på dumburken så ska det vara ett program som det verkligen känns värt att offra en eller ett par timmar av mitt korta jordeliv på. Annars kan det här med TV lika gärna fara och flyga för min del.
Av den anledningen så kommer jag därför inte att ägna en sekund åt TV11:s nya spektakel Big Brother. Nya och nya, förresten? Det är ju ett programkoncept som har vevats fram och tillbaka i ett antal år i andra kanaler både i Sverige och utomlands. Själva idéen att låsa in ett gäng knäppgökar som allihop är ute efter kändisskap i ett hus och filma dem live dygnet runt är med andra ord lika gammal som gatan och dessutom är det TV i ett nötskal. Tittarna får se gänget i huset supa skallen i bitar och vissa individer som inte direkt är buskablyga av sig passar även på att ha sex med varann inför kamerorna. I vanlig ordning ska sedan den ena deltagaren efter den andra röstas ut. Den deltagare som blir sist kvar i huset står därmed som segrare. Det är för övrigt Big Brothers fel att vi genom åren har "begåvats" med dylika monumentala TV-personligheter såsom Linda Rosing och Carolina Gynning. Vad vore väl livet utan dessa skönandar?
Big Brother är TV i ett nötskal, som sagt. För den som inte visste om det så är i princip allt du ser på TV en bluff. Hela konkarongen är nämligen riggad från A till Ö. Det blev till exempel folkstorm när det basunerades ut att en av deltagarna i året upplaga av Big Brother var höggravid när hon steg in i Big Brotherhuset i söndags och dörrarna låstes. Massor av ittare hörde av sig till kanalen och var kritiska mot castingen. Men TV-cheferna slog ifrån sig. Nu visar det sig i efterhand att det hela var en bluff i syfte att öka tittarsiffrorna. Nadia Lindén, 30 år, deltog med sin gravida mage endast under ett dygn i huset och blev sedan utsläppt därifrån. Jag lyfter på hatten och ber att få utbrista i min allra djupaste beundran inför TV4-gruppens chefer och programmakare. Ni har lyckats. Igen. Ingen kan slå blå dunster i ögonen hos vanliga svenskar på samma sätt som ni gör. YIHAA!
Höggravida Nadia Lindén, 30 år, var en bricka som ingick i TV11:s bluffspel.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Big Brother, TV11, bluff, TV, höggravid, Nadia Lindén, Linda Rosing, Carolina Gynning Pingat på IntressantUtvandrarna 2.0
Har precis kommit hem från ett stenhårt pass på gymmet tillsammans med min PT. Min hustru begick premiär på SATS idag. Har lyckats locka med henne dit så snart har jag en fruga som ser ut som de kvinnliga gladiatorerna i TV4 ;-)
Läste alldeles nyss en artikel i DN som slog an en lite vemodig klang i mitt hjärta. Det handlar om att utvandringen har tagit ny fart igen. Förra året slogs det ett helt nytt rekord i antalet svenskar som lämnade Sverige för att istället bosätta sig i ett annat land. "Nu har vi passerat 1887, det året när den högsta utvandringen uppmättes. Då pågick det ju i och för sig under ganska många år, men när det gäller just det enskilda året så var det mer nu, säger Lena Bernhardtz på enheten för befolkningsstatistik på SCB." Förra året utvandrade 51 179 svenskar. Det är betydligt fler än rekordåret 1887.
Under den stora utvandringsvågen i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet flyttade många till Amerika. Man lämnade ett land i kris bakom sig för ett land där högkonjukturen hela tiden slog nya rekord. Utvandringen till USA har väl mattats av något men fortfarande är det många som lockas av landet "Over There." En överraskning är att Kina har seglat upp som nummer 7 på utvandringens Tio I Topp när det handlar om länder dit man väljer att flytta.
Det är länge sedan någon utvandrade på grund av att jordbruket i Sverige inte fungerar som det ska. Dagens utvandringsvåg beror till stor del på att många svenska företag flyttar utomlands och att den svenska personalen väljer att följa med.
För mig som älskar Vilhelm Mobergs storslagna romanbygge om Karl Oskar och Kristina och de andra utvandrarna skapar denna nyhet vibbar av vemodighet. Jag kan nämligen inte låta bli att börja nynna på den gamla svenska folkvisan Vi Sålde Våra Hemman, även känd som Emigrantvisan. Lyssna på Jan Johanssons vackra tolkning så förstår du vad jag menar med att jag blir vemodig.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om utvandring, Karl Oskar, Kristina, Vilhelm Moberg, Jan Johansson, Emigrantvisan Pingat på IntressantJag, en syndare
Jag har något att bekänna. Det är lika bra att ta bladet från munnen och göra avbön offentligt. Förlåt mig ty jag har syndat.
Jag har ätit en semla! Okey, inte bara en. Den senaste veckan har jag faktiskt stoppat i mig två semlor, en i tisdags och en idag. Inte bra för en kille som håller sträng diet och som ska undvika allt vad fett, kolhydrater och kalorier heter, jag vet. Men ajajaj, vad gott det är med semla. Jag kan bara inte motstå denna lilla läckerhet den här tiden på året. Allra godast blir semlan när min fru tillverkar den, även om det inte är fy skam med köpta semlor heller. En semla som är fylld med grädde och mandelmassa är nog det godaste som finns och egentligen ska man vänta till på tisdag, den så kallade fettisdagen, med att stoppa en semla i ansiktet. Men jag tillhör alltså dem som inte kan vänta till "rätt" dag med min första semla för året. Jag tjuvstartar! Utan minsta tillstymmelse till dåligt samvete.
Den här bloggposten kommer jag säkert att få äta upp flera gånger om av min personliga tränare Annelie Westerberg när vi träffas i morgon för att träna tillsammans. Hon ser nämligen till att jag äter rätt, en faktor som faktiskt är viktigare än att träna om man vill bygga en stark kropp. Så jag får väl bita i det sura äpplet när Annelie spänner blicken i mig i morgon eftermiddag på grund av de två semlor som jag har stoppat i mig den gångna veckan. Sorry!
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om semla, fettisdag, bekännelse, grädde, mandelmassa Pingat på IntressantLördag igen
Känner mig inte så lite mosig i skallen efter en mer eller mindre sömnlös natt. Jag satt och jobbade med texter till klockan 02.00 och när jag sedan skulle gå och lägga mig så visade det sig att vår gamla schäfertik Nolva hade blivit magsjuk. Det blev därefter ett spring ut och in med en pipande hund vars mage var i upplösningstillstånd. Inte kul! Lyckades väl sova några minuter mellan dessa utryckningar. Vid niotiden gav jag i vart fall upp och lämnade bingen. Ska väl strax ta itu med allehanda göromål som pockar på uppmärksamheten en dag som denna. Det är ju lördag igen så det gäller att ta vara på dagen med allt vad den kan tänkas innehålla. Ska försöka hinna med och skriva lite idag också för att kunna hålla jämna steg med det ständiga inflödet av jobb.
Jag gjorde en riktigt fasansfull upptäckt för en stund sedan under min dagliga morgonrond när jag som vanligt surfade runt bland nätets nyhetssajter. Jag håller nämligen med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna i en för landet ganska viktig fråga. Usch, vad jobbigt det kändes att skriva den meningen. Det tog emot riktigt ordentligt och känns nästan som att tvingas schavottera inför allmänheten.
Jag läste nämligen en debattartikel som Åkesson och en av hans hejdukar, Kent Ekeroth, har skrivit och fått publicerad i Aftonbladet. Artikeln handlar om det alltmer eskalerande våldet i Malmö och de svenska myndigheternas totala misslyckande att få stopp på kriminaliteten i staden. Min hemska upptäckt var att jag satt och nickade instämmande till vad jag läste. Man kan i princip säga att jag håller med om allt som Åkesson och Ekeroth skriver ned till minsta kommatecken. Det har gått alldeles för långt nu. Myndigheternas monumentala misslyckande vittnar om en handlingsförlamning som måste brytas. SD-duons förslag - i vart fall så som det presenteras i artikeln - ser på pappret ut som något jag kan tänka mig att supporta med hela mitt hjärta.
Det handlar i korthet om att man måste ta till extraordinära åtgärder för att komma åt den organiserade brottsligheten och de kvartsfigurer som sitter i ledningen för dessa kriminella nätverk.
Men tro nu inte att jag för en sekund kommer att lämna min politiska ståndpunkt att det här med partipolitik är kört för länge sedan. Jag kommer alltså inte att rösta på vare sig SD eller något annat parti. Oavsett hur bra jag de facto tycker att Jimmies och Kents artikel är och bortsett från att jag sympatiserar med deras förslag i den aktuella frågan.
Det är lika otänkbart som att Alexander Bard skulle dra på sig ett par långbyxor.
Nä, nu tycker jag att vi kör på med videon till en låt som ringde i skallen på mig när jag vaknade i morse efter en alldeles för kort natt. Take it away, mr Dave Grohl.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Jimmie Åkesson, Kent Ekeroth, Sverigedemokraterna, politik, samhälle, debatt Pingat på IntressantVarför bara en palestinsk stat?
Vad jag menar är att det finns fler stater som bör erkännas. Om vi nu är igång och erkänner palestinska stater hit och dit så borde vi väl i rättvisans namn även erkänna andra stater som består av etniska minoriteter? Om den rödgröna röran menar allvar med sin mission för en palestinsk stat så måste man väl se till att ha hela kartan klar för sig? Eller?
Börja med att sopa rent framför egen dörr genom att erkänna en samisk stat. Våra samer har lika stor rätt som palestinier till en egen stat.
Hur är det med kurderna? Har inte de också rätt till ett internationellt erkännande av en egen stat? Kurdistan borde väl också erkännas när man ändå är igång och erkänner obskyra stater?
Amerikas urbefolkning? Hur är det med indianerna? Det är väl lika bra att låta dem få ett internationellt erkännande också? Här finns det mycket att göra för de rödgröna när det handlar om att erkänna nya statsbildningar.
Sedan får vi inte heller glömma bort aboriginer och eskimåer och andra folkgrupper som i likhet med palestinier, samer och kurder och allt vad det heter också borde få sin egen stat.
Ja, ni ser själva. Löfven, Romson, Fridolin och Sjöstedt har mycket att göra den närmaste tiden när det gäller olika nya statsbildningar som måste erkännas. Det är nog knappast så att de ens har tid att närvara i riksdagen de närmaste 10-15 åren eller så för att hinna med att lobba för svenskt erkännande av nya stater överallt på jordklotet.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, FN, politik, samhälle, debatt Pingat på IntressantFrige Martin Schibbye och Johan Persson!
Nu visar det sig också att Martin och Johan blev lurade i en fälla när de skulle ta sig in i Etiopien. Om det är sant, det som deras advokat Thomas Olsson framhåller, så är agerandet från Etiopiens sida inget annat än en skandal.
Frige Martin Schibbye och Johan Persson! Omedelbart!
Vi ses... Göran
Tuff tisdag
Har varit igång och kört färdtjänst all day long idag. Kravlade motvilligt ur bingen klockan 05.00 i morse så det är kanske inte särskilt konstigt att jag är jättetrött ikväll. Denna Alla Hjärtans Dag av 2012 års upplaga är alltså snart slut. Vart tog den vägen? Just wonder. Vore intressant att få veta.
Såg att Black Sabbath kan få en egen dag i hemstaden Birmingham. Kul för de gamla gubbarna om det skulle bli så. Det verkar i övrigt se ganska mörkt ut med den planerade återföreningen av originalsättningen Ozzy-Tony-Geezer-Bill eftersom Bill Ward har hoppat av bandet och Tony Iommi är sjuk i cancer. En egen dag skulle kanske kunna bli lite plåster på såren för gubbsen.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Alla Hjärtans Dag, Black Sabbath, Birmingham, färdtjänstHade egentligen inte tänkt blogga om...
... den fullkomliga hysterin kring Whitney Houstons död på ett hotellrum i Hollywood. Inte för att jag inte skulle bry mig på något sätt. Även om jag aldrig har varit ett fan av "Rösten", som hon tydligen kallades, så kan jag tycka att det som inträffat är djupt tragiskt. Jag hade inte tänkt blogga om detta men nu när sanningen bakom dödsfallet börjar krypa fram i media så kan jag inte avhålla mig längre.
Jag lyssnar inte på pop. Jag mår dåligt av smörpop. Jag är hårdrockare. That´s who I am. Jag sörjde när Ronnie James Dio dog och jag sörjde när Gary Moore lämnade jordelivet. Whitney Houstons död berör mig inte lika mycket.
Läs även andra bloggares åsikter om Whitney Houston, död, alkohol, droger, media Pingat på IntressantMen om jag ska vara ärlig så trodde jag faktiskt att Whitney Houston var död för länge sedan. Jag var bombis på att hon knarkat ihjäl sig för flera år sedan. I was wrong.
Men nu har hon gjort det. Knarkat ihjäl sig, alltså. Jag gick omkring och var irriterad hela dagen igår på grund av att ingen nyhetsredaktion var modig nog att ta bladet från munnen och berätta det alla redan visste, nämligen att Whitney Houstons död berodde på knark. Nej, det tassades runt sanningen likt katten kring het gröt. Varför inte säga det rakt på sak, det vi alla redan visste?
Men nu är det alltså officiellt. "The Voice" dog i badkaret på ett hotellrum till följd av en mix av lugnande tabletter och alkohol. Suck, så fruktansvärt onödigt! Kunde ingen vettig människa i superstjärnans närhet berätta för henne att det är illa nog att supa skallen i bitar och att det inte heller är så där jättesmart att proppa käften full med allehanda piller av medicinsk art, i synnerhet lugnande piller, och att det är JÄTTE-AJA-BAJA att kombinera sådana piller med alkohol? En mer meningslös död får man faktiskt leta efter.
Jag menar att Whitney inte precis är den första i raden av kändisar som har vinklat upp tofflorna till följd av denna dödsbringande grogg. Att de aldrig lär sig?
Nej, nu ska jag iväg och träna. Sedan ska jag skriva så att datorn glöder.
Vi ses... Göran
Linslusen Oldsberg
Det finns trots allt något slags charm över Ingvar Oldsberg. Han har hållit på med sin grej i TV sedan 1960-talet och är en av dem som gick i skola hos Lennart Hyland, svensk televisions absolut mest legendariske programledare genom tiderna. Det var Hyland som vrålade "Den glider in i måååååål" när Tre Kronor knep VM-guldet i hockey mot Canada i Colorado Springs 1962. Hyland har format sin adept så till den milda grad att Oldsberg fortfarande håller fast vid sitt sätt att leda ett program i TV. Han är med andra ord TV-världens svar på AC/DC, Motörhead och Slayer. Man vet vad man får och behöver på så sätt inte oroa sig över vad programmet kommer att innehålla. Det vet man redan i förväg. Igenkänningsfaktorn hos Oldsberg är lika hög som nyss nämnda rockband i den hårdare skolan.
Men frågan är om inte utvecklingen har sprungit ifrån Ingvar. Han är den siste i raden av programledare som var unga på 60-talet och som lärdes upp av Hyland. Jag tycker gott att han hade kunnat låta bli att ringa Expressen och tigga till sig en intervju i syfte att berätta om hur gärna han vill få ett nytt TV-jobb. Då hade jag i vart fall haft kvar respekten för honom. Som det är nu så försvann den sista gnuttan respekt för Oldsberg i samma ögonblick som han öppnade käften och började gnälla i kvällstidningen. Nu framstår han bara än tydligare som den linslus han är och alltid har varit.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Ingvar Oldsberg, Lennart Hyland, SVT, TV4, Expressen, Björn Hellberg, TV Pingat på IntressantVinna hela världen men förlora sin själ
Min lördag går på halvfart. Sov länge eftersom jag satt och jobbade till klockan 02.00 i natt. Klev upp vid 11-snåret, klarade av ett viktigt telefonsamtal och drog därefter en repa i skogen med hunden innan jag käkade frukost. Snackat lite med mina två yngsta grabbar och snurrat runt på nätet en stund. Ska väl skriva lite idag också samtidigt som jag håller tummarna för att jag kan landa en deal med en ny kund som skulle innebära multum för mitt företag. Hoppas, hoppas, hoppas...
Måste bara få dela mina tankar kring en förfärlig nyhet som jag fiskade upp när jag läste Aftonblaskans nättidning för en stund sedan. Alla minns vi väl Kevin McCallister, den lille busgrabben från Ensam hemma-filmerna. Macaulay Culkin, skådisen som slog igenom med dunder och brak i rollen som Kevin, verkar inte haft ett särskilt lätt liv. Man kan nog felaktigt förledas till att tro att en snubbe som blir världskändis redan som barn sedan glider på en räkmacka resten av livet. Men så är det inte i Macaulays fall. Drogerna kom in i hans liv ganska kvickt, han har legat i rättslig tvist med sina föräldrar angående inkomsterna från de två filmer som gjorde honom världsberömd och han har en rad kraschade förhållanden bakom sig. Han har i media sagt följande tänkvärda sanning angående människorna i hans närhet: "Alla blev som tokiga omkring mig. Men inte för att de brydde sig om mig, utan för att de levde på mina inkomster."
Den tidigare barnstjärnan är numera 31 år och har inte lyckats hålla liv i den karriär som startade när han spelade Kevin. Drogerna verkar ha tärt ganska hårt på honom. Nytagna bilder på Culkin där han strosar omkring i New York visar en vuxen man som är skrämmande mager, på gränsen till undernärd, med ovårdad skäggstubb och loj blick. Karln ser faktiskt ut som ett vandrande skelett. Det är hemskt att se. Macaulay Culkin påminner om en hemlös person.
Jag kan inte låta bli att tänka på orden som Jesus säger i Matt 16:26. "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?" Macaulay Culkin hade allt han kunde önska sig i hela världen, pengar, berömmelse, vackra kvinnor och levde ett liv i lyx. Men allt detta är som bortblåst nu. Han förlorade allt lika fort som han vann det.
Vad kan vi lära oss av detta? Jo, jag skulle vilja citera en av deltagarna i TV-såpan Top Model America - som jag av misstag råkade se en liten snutt av härom dagen. "Jag är hellre fattig och lycklig än att tvingas vistas i detta dårhus."
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Macaulay Culkin, Kevin, Ensam hemma, Jesus, berömmelse, debatt Pingat på IntressantSes i morgon igen
Det är så där nu igen. Har för mycket jobb för att hinna med bloggen idag. Det får därför bli ett snabbt hejsan-svejsan med en from förhoppning om att vi ses i morgon igen.
Lev försiktigt... Göran
Bankcheferna lever i lyx för dina pengar
"Jag hatar era fester, jag föraktar dem, jag tål inte era högtider." (Amos 5:21 i Bibeln)
Kom att tänka på denna vers från Den Heliga Skrift när jag med stigande vrede och spykänsla läste i Aftonbladet om hur de högsta cheferna för Sveriges fyra största banker vältrar sig i ofattbar lyx. Det grisiga i storyn är att de gör det på bekostnad av oskäligt höga räntepengar som vanliga bankkunder - sådana som du och jag, alltså - snällt och lydigt betalar månad efter månad, år efter år. Bankerna lurar oss på pengar som betalar chefernas lyxliv!
"De fyras gäng" kan var och en plocka ut miljonlöner varje månad tack vare den ränta du och jag betalar. De bor i enorma palats på 400 kvadratmeter (som de inte ens själva betalar ett öre i hyra för, det gör nämligen banken de bossar över) och lever ett liv som ingen av oss andra ens skulle kunna drömma om. Finansminister Anders Borg har kritiserat bankerna och sagt att de så kallade storbankernas räntemarginaler och vinster är provocerande. Detta är egentligen ett mycket diplomatiskt understatement med tanke på hur verkligheten egentligen ser ut om man skrapar lite på storbankernas yta. Sanningen är nämligen den att de fyra storbankerna tillsammans har helt otroliga 1 700 miljarder kronor i sina skattkistor. De kan betala allt från a-kassa, skola, sjukvård och försvar till äldreomsorg – ja, hela Sveriges statsapparat – i två år. Sveriges fyra storbanker – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – skulle alltså kunna ratta hela landet i flera år utan att en enda invånare behöver betala en spänn i skatt.
Men istället för att ta sitt ansvar för Sverige - där det finns invånare som går utan jobb, har svårt att betala sina räkningar, saknar pengar till mat och i många fall lever på gatan - så väljer man att låta de pengar som man alltså har lurat av dig och mig på rena ockerräntor gå till att betala ett liv i lyx för sina feta direktörer. Jag kan inte låta bli att fundera över hur en ensamstående och arbetslös mamma med minderåriga barn att mätta känner sig när hon inte ens kan ställa mat på bordet åt sina barn och får läsa om koncerncheferna Annika Katarina Falkengren (SEB), Michael Nils Johann Wolf (Swedbank), Christian Clausen (Nordea) och Pär Göran Mikael Boman (Handelsbanken) och deras helt osannolika lyxliv med jättevillor, vräkiga lägenheter, lyxbilar och palatsliknande sommarställen. En detalj som nog skulle få den ensamma mamman att börja gråta är när hon läser om direktörssnubbarnas lyxhustrur som inte behöver lyfta ett finger utan likt Mickan i TV-serien Solsidan kan glida runt och på sin höjd oroa sig över att en nagel har spruckit.
Hur kan medlemmarna av "De fyras gäng" sova gott om natten när det finns svenskar som saknar hem och tvingas sova utomhus? Har Falkengren, Wolf, Clausen och Boman inget samvete? Det skulle vara intressant att veta.
Nej, det är lika bra att jag sätter punkt nu innan jag skriver något som passerar anständighetens gräns och börjar använda fula ord. Det är dags att göra uppror mot storbankerna och deras svinaktiga och hånfulla behandling av oss vanliga bankkunder! Var finns ni, Occupy-rörelsen?
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Banker, SEB, Handelsbanken, Swedbank, Nordea, Occupy-rörelsen, politik, debattOrion Music + More
Synd att man inte kan vara där när det händer. Metallica kommer bland annat att avsluta första kvällen med att spela hela Black Album rakt igenom och den andra kvällen med att köra igenom Ride The Lightning från start till mål. Det hade varit något. Intressant? Javisst!
Men det blir liiiiiite för jobbigt att simma till New Jersey.
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Orion Music + More, Metallica, James Hetfield, Lars Ulrich, Kirk Hammet, Robert Trujillo, hårdrock, musik, thrash metalGammal man gör så gott han kan
Faktum är att jag personligen sympatiserar helhjärtat med Reinfeldts tankar kring höjd pensionsålder och byte av karriär. Det senare skulle bland annat innebära att man för att orka jobba längre upp i åldrarna kanske ska byta från ett fysiskt eller psykiskt påfrestande jobb till ett yrke som inte är lika ansträngande.
Jag menar att vi i Sverige har gjort 65 till något av en helig ko. I många andra länder är det helt naturligt att man jobbar så länge man orkar, vill och kan men i vårt land så har vi envist hållit fast vid att stupstocken 65 ska gälla. Inte en dag längre. Detta trots att det finns många som har krafterna kvar och som inget hellre vill än att få fortsätta jobba även om den där 65-årsdagen har passerats för länge sedan. Det är dags att slakta den där heliga kon nu.
En annan aspekt i detta är att vi lever allt längre. Med en befolkning som hela tiden blir äldre så bör det vara helt naturligt att man också jobbar längre. Att därför prompt hålla fast vid 65 som "Tack och hej, leverpastej" blir inte bara otidsenligt utan också ett svek gentemot pigga gråa pantrar samt ett grymt slöseri med en rik fond av fullständigt oersättlig yrkeskunskap. Det säger sig självt att en person som har passerat 65 och därmed besitter kanske 45 års yrkeserfarenhet kan sitt jobb utan och innan och är betydligt bättre lämpad för detta än en nybakad och oerfaren 20-åring.
Nej, känner man att man vill fortsätta jobba oavsett hur gammal man är så ska man få göra det utan att någon dum och otidsenlig åldersgräns ska sätta käppar i hjulet för det. Det bör vara fullt möjligt att jobba ända in i kaklet om man skulle vilja det. Risken finns annars att det skulle bli olidligt trångt på den där parkbänken när duvorna ska matas.
Vi ses... Göran
God bless skvallerpressen
Sicken tur att Aftonbladet, Expressen, Svensk Damtidning och de andra blaskorna som ingår i den så kallade skvallerpressen finns. Vad skulle man göra om inte dessa tidningar fanns? Hur skulle livet te sig om man inte fick sin dagliga dos av kändisskvaller via dessa tabloider? Allt skulle vara en enda öken om man inte fick senaste nytt på kändisfronten via Aftonbladet och de andra.
Å andra sidan skulle nog dessa tidningar inte överleva en dag utan presskåta kändisar såsom klanen Wahlgren med respektive, Lotta Engberg, Kikki Danielsson, Charlotte Perrelli och alla andra som villigt och glatt fläker ut hela sina liv till allmän beskådan i skvallerpressens spalter. Om man så har satt en fjärt på tvären så måste man genast ringa till Aftonbladet och berätta, varvid nyss nämnda tidning och allehanda konkurrenter gladeligen publicerar nyheten som om den vore av världshistorisk art.
Den allra vanligaste "nyheten", som dessutom brukar hamna högst upp på löpet, är att en kändis har gått och skaffat sig ny partner. Detta kan man läsa om titt som tätt i skvallertidningarna. Den senaste i raden är Carola Häggkvist. Frågan är hur Aftonbladet skulle överleva rent ekonomiskt om inte La Carola skulle byta kärlek en gång i kvarten. Kvällsblaskan skulle ha gått i konkurs för länge sedan om inte denna återkommande nyhet fanns. Carola är väl uppe i samma antal avlagda karlar som Lill-Babs vid det här laget. Skvallerpressen gnuggar händerna av förtjusning varje gång. Det betyder fler sålda tidningar.
Gud välsigne skvallerpressen. Carola har skaffat ny kärlek igen. Enligt säkra uppgifter har hon gått från deer hunter till bear hunter och skaffat sig en boy friend som är jägare och varghatare. Själv gör jag återigen Magnus Uggla sällskap vid spyhinken. UUUUÄÄÄÄÄÄHHHH!
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om skvallerpressen, aftonbladet, expressen, svensk damtidning, carola häggkvist, kändisar, debatt Pingat på IntressantUtan hem i kylan
Hallå, alla glada! Idag tänkte jag göra något ovanligt. Jag tror faktiskt inte att det har hänt tidigare under denna bloggs drygt två år långa existens. Jag tänker nämligen återanvända några stycken från ett inlägg som jag publicerade den 19 januari 2010. Det handlar om extrem vinterkyla och hemlöshet. Texten är lika aktuell idag som för två år sedan.
Hela denna kalla och snörika period har jag tänkt väldigt mycket på alla människor i Norrköping och överallt annars som inte har något hem. De hemlösa. Det måste vara fruktansvärt att hamna på gatan utan möjlighet till vare sig värme eller tak över huvudet. Att tvingas sova i soprum, trappuppgångar, under broar eller på en parkbänk någonstans måste vara det värsta man kan råka ut för som människa. Speciellt nu när det har varit så kallt.
För några år sedan deltog jag i ett projekt att nå ut med hjälp till de uteliggare som finns i stan. Detta sågs då inte med blida ögon av kommunledningen som hävdade i lokal-TV att det inte fanns några sådana personer utan tak över huvudet i vår fina stad. Alltså fanns det enligt deras logik inga som behövde vår hjälp. Vår erfarenhet var dock den motsatta. Det fanns jättemånga som tacksamt tog emot vår hjälp.
Idag har den församling jag och min familj tillhör, Agape i Norrköping, startat något vi kallar för Agapes Stadsmission som har precis samma syfte som det projekt jag var inblandad i för nästan sju år sedan; att nå ut med hjälp och kristen kärlek till människor i nöd, människor mitt ibland oss som saknar allt det där som vi anser vara självklart, nämligen värme, omtanke, mat för dagen och tak över huvudet.
Idag har till och med kommunledningen slutat att bete sig som strutsar, dragit upp huvudena ur sanden och tvingats inse vad klockan är slagen. Verkligheten har hunnit ifatt våra stelbenta politiker och de har också upptäckt de behov man tidigare så ivrigt förnekade.
Min uppmaning med detta blogginlägg är att vi alla ska tänka lite extra på människor mitt ibland oss som den senaste tiden har tvingats sova utomhus i den bittra kylan. Vargavintern har inte varit nådig emot dem. Fundera över vad just du kan göra för att hjälpa dem till ett bättre liv. Ingen människa kan göra allt, men alla kan göra något.
Vi ses... Göran
Fredag hela dagen
Frukosten är avklarad. Morgonens nyhetsrond på nätet kan också bockas av från min kom ihåg-lista för dagen. Vad som återstår är att jobba järnet med diverse texter samt att ta några viktiga telefonkontakter. Dessutom ska jag träffa min personliga tränare Annelie Westerberg på gymmet klockan 13.00 för en timmes välbehövlig hårdkörning. Kroppsbygge pågår! Det blir nog en fullknökad dag till sist.
Läs även andra bloggares åsikter om tågstopp, SJ, samhälle, debatt, politik Pingat på Intressant
Men jag tippar att ett antal tusen personer i Sverige inte har en lika bra dag som jag kommer att ha idag. Jag syftar naturligtvis på alla stackars resenärer som har drabbats så olyckligt av SJ:s nya schabbel när en nedriven kontaktledning i södra Stockholm stoppar all tågtrafik söderut. Tågstopp var ordet, sade Bull. Man kan med rätta fråga sig varför tågen alltid strular så fort det blir kallt i vårt land. Bara tanken på alla tågresenärer som inte kommer fram till sina destinationer och speciellt alla de som sitter fast på iskalla tåg mitt emellan stationerna får mig bara att rysa. Det är bara SJ som kan ställa till det så här. Stackars alla resenärer.
Vi ses... Göran
Lång dag idag
Trött, trött, trött. Har jobbat järnet idag och denna dag är ändå inte slut ännu. Från färdtjänst har jag växlat över till den skrivande delen av min verksamhet. Hinner alltså inte med något längre bloggande idag. Vi får återkomma med nya tag i morgon istället.
Låt mig bara få bjussa på en tokrolig video med Brian Johnson och bröderna Young från AC/DC där de framför You shook me all night long unplugged. Enjoy!
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om AC/DC, You shook me all night long, unplugged, musik Pingat på IntressantVad ska man säga?
Faktum är att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta när jag läser detta? En kvinna vid namn Natalia Pshenkina som sitter på anstalten i Ystad dömd till livstids fängelse för mord har anmält fängelset till JK för att hon inte får... semester!
Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ur skallen. Jag vet som sagt var inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser om hur en dömd mördare börjar röja om att hon vill ha semester. Semester från vad? Har hon tänkt vandra ut ur fängelseporten likt Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson och sedan glida iväg på semesterresa till Kanarieöarna eller Thailand eller något annat flashigt ställe? Tror verkligen detta dumma fruntimmer att man kan ta semester från ett fängelsestraff? Bara för att hon har jobbat under sin tid i fängelset så betyder det inte att hon är anställd. Nej, mörderskan är DÖMD och ska avtjäna sitt STRAFF i fängelset genom att bland annat jobba. Dock utan att åtnjuta samma förmåner som folk som är anställda på fängelset. Detta verkar inte ha gått in riktigt i skallen på henne. Man kan inte ta semester från ett fängelsestraff, i synnerhet inte om man sitter på livstid.
Hela denna story får mig snarare att tänka på HasseåTages film Släpp fångarne loss det är vår, som jag såg på bio på 70-talet. Rena farsen, alltså.
Det allra värsta i denna soppa är att det finns en risk för att hon får rätt hos Justitiekanslern. Skönandarna på JK har ju gång efter annan visat sig tillhöra begåvningsreserven i Svea Rike, så man ska väl inte våga hoppas på för mycket. Eller?
Vi ses... Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Natalia Pshenkina, JK, Kriminalvården, hasseåtage, släpp fångarne loss det är vår, samhälle, politik, debatt Pingat på Intressant